De som inte bor nära dessa vindmöllor har ingen aning om vad det betyder att helt plötsligt bli berövad den tystnad som jag hållit för självklar när jag stegat ut på farstutrappan. Måste nog säga att jag varit väldigt naiv i min tro på att ljudet ifrån dessa vindmöllor inte skulle nå min svagt reducerade hörsel. En hörsel som fått sina törnar under ett bullrigt arbetsliv, både som svetsare och rörmontör.
Men redan nu innan den egentliga elproduktionen kommit igång, så råder det inga tvivel längre. Det inte bara hörs, utan det hörs otroligt mycket ifrån de närmast belägna vindmöllorna. Det är ett lågfrekvent ljud som pulserar i takt med att vingarna passerar pelaren som utgör själva stommen av vindkraftverket.
Jag har varit med ifrån det första ”spadtaget” och följt detta bygge och många gånger nonchalerat de förbudsskyltar som varit uppsatta!
Men visst har förbudsskyltarna ibland varit placerade onödigt länge på vissa vägar. När inget arbete längre förelåg som kunde medföra fara, så borde de ha tagits bort. Inte för att jag brydde mig särskilt mycket, är van att tänka lite själv! Och så till vida att jag inte varit i vägen för deras arbete, så har nog Ronja och jag vandrat åtskilliga kilometrar längs dessa vägar. Vaktbolagets gossar började småningom känna till både Ronja och mig och var artiga och vänliga och det var inga problem att få komma till den hjortronmosse jag brukade besöka. Men den finskspråkiga befolkningens uppfattning om oss finlandssvenskar, är att alla nog kan finska, men att vi inte vill prata med dem! Jag är i praktiken nästan tvåspråkig, så jag har förklarat bestämt att så inte är fallet här i den svenska kusttrakten. De flesta äldre( i min ålder) har väldigt svårt att uttrycka sig på finska, även om de kanske förstår. Så jag hoppas att jag tagit några finskspråkiga jobbare ur den villfarelsen. Engelsmännen och Irländarna har jag också växlat några ord med, med den lilla engelska jag kan, och den är nog rätt skral. Undrar vad de tänkte om lilla Övermark och Närpes som stad dit jag förstod att de ibland var på mat?
Lägger in några bilder ifrån den senaste tiden men bilderna blir ju enbart en upprepning 18 gånger om, när varje mölla är i princip likadana. De 75 meter långa vingarna har allt emellanåt parkerats i väntan på montering längs med våra skogsbilvägar. Här kommer en bild på en vinge som väntar att ett fundament skall bli färdigt att ta emot detta glasfibermonster!
Visst har jag fått höra ett och annat när jag uttryckt min åsikt om dessa ”fulingar” som jag anser vara något av ett spel för galleriet för att kunna rättfärdiga byggnaden av ännu flera kärnkraftverk.
Eller rättare sagt förflytta fokus ifrån kärnkraftsförespråkarnas kampanjer. Och när man som jag kritiserar vindkraftsexploateringen, får man ofta frågan om man då hellre föredrar kärnkraften som ett alternativ. Vilket jag självfallet inte gör, men vindkraften är enligt mig absolut inget hållbart alternativ!
Kärnkraftverkens vara, eller icke vara, kommer tyvärr lätt i skymundan när dessa vindkraftverk introduceras för kommunala tjänstemän. Därmed ser tjänstemännen sin chans att få en fjäder i hatten, när inkomsterna ifrån dessa vindkraftverk ger klirr i kassan, i form av fastighetsskatter för varje vindmölla som uppförs. Samtidigt passar kommunen på att rida på vågen av en otroligt skickligt förd miljöpolitik, som inte ens drar sig ifrån att använda barn i sin skrämselpropaganda.
Idag så skriver vi alltså den 9:december 2019 och äntligen är den sista vindmöllan färdigt monterad och jobbarna håller på att montera ner den stora lyftkranen för att forslas vidare till någon annan vindkraftspark. Hoppas jag slipper se flera av dessa fulingar i Övermark i framtiden! 18 stycken, räcker mer än väl för att skräpa ner en annars ren och fin natur!
Den ”rena” vindkraften ses som en räddare i nöden när miljön diskuteras. Att det kommande avfallet är högrisk-avfall när tjugo år har gått till ända, det talas det tyst om.
Skickliga vindkraftsprojekterare har rest runt i byarna och sonderat terrängen, för att hitta välvilliga skogsägare att komma i kontakt med! De flesta skogsägare har knappast någon aning om vad det kommer att betyda för de skogsägare som inte berörs.
Eller vilka konsekvenser de kommer att få för både jägare och den vanliga människan, som sett skogen som ett rekreationsområde och ett skafferi för natur-rena produkter!
De vindkraftsförespråkande skogsägarna har sedan i sin tur berättat för andra skogs-eller markägare vilka inkomster de kommer att få, utan att i princip lyfta ett finger!
Kalla det för lobbing eller mutor, men det är inte den som lurar som är dum, utan det är den som låter sig luras.
Ingen talar om för skogsägarna att när vindkraftsbolaget har sålts flera gånger om, då är gjorda avtal ingenting värda. Då står där ett förskräckligt monster kvar till ingen nytta och det är markägarens ansvar, och skyldighet, att montera ner ”fanskapet”.
De flesta som argumenterat mot min åsikt lyfter fram att vi i det dagliga livet är helt beroende av att elen når ut till oss vanliga konsumenter. Och förvisso är det sant, men en sanning med en viss modifikation. Men att satsa på en energiform, som man vet att i långa loppet, inte på långt när räcker till att försörja ett land i Finlands storlek med el, är i mina ögon närmaste kriminellt. Det leder också till att forskningen om förnyelsebara energikällor läggs på sparlåga. Därigenom har vi förlorat värdefull tid, som kunde utnyttjats betydligt bättre, genom att fullhjärtat satsa på att ta vara på solenergin! Tar den energin slut, då är det också slut på mänskligheten.
Nu är det bara att hoppas att man inte hör till den kategori av oss människor som får allvarliga men av det lågfrekventa infraljud, som det mänskliga örat inte förmår uppfatta. Är ju också i den åldern, där alla eventuella krämpor och besvär, lätt tillskrivs den stigande åldern. Att komma och påstå att det förhöjda blodtrycket eller sömnsvårigheterna skulle handla om infraljudets påverkan, blir nog säkert bara noterat med en axelryckning. Men det får den ovissa framtiden utvisa.
Men skulle detta fenomen, alltså det lågfrekventa infraljudet, drabba alla som bor intill de vindkraftverk som uppförts, så skulle snart nog hela Gotland snart vara avbefolkat.
Så jag får hoppas att det räcker med de olägenheter för eget vidkommande dessa ”möllor” redan skapat! Och så hoppas jag på ostliga vindar som för bort det enerverande ljudet som jag nu tycks få stå ut med, när syd och västliga vindar blåser. Livet för min del är för kort för att oroa sig i onödan, så jag får väl passa på att besöka min hemkommun Terjärv så ofta som möjligt, där än så länge inga möllor sett dagens ljus.
Och visst, det kunde ha varit värre! Att stiga in i Pyhäjokibornas stövlar, där en kärnkraftsanläggning förbereds, är nog ingenting att längta efter det heller. Det blir lite grann av att välja mellan pest och kolera! För det finns tyvärr i dagens läge inte någon hållbar lösning på energifronten!
Ekvationen, att allting hela tiden skall bli så mycket större, att allting skall gå så mycket snabbare, och att vi samtidigt skall må så mycket bättre! Det är tyvärr en utopi som strandar på sin egen orimlighet!
Vi lever i den del av världen där varje framsteg också betyder ett steg bakåt i välfärden för de flesta. Det psykiska illamåendet breder ut sig allt mer! Domedagsprofetior, om en allt mer nersmutsad värld, om krig, svält och elände, läggs ständigt ut på de sociala medier där dagens barn skaffar all sin information ifrån. Såväl falsk som sann! Vi skräpar ner och slösar på naturresuserna, medan en allt större del av mänskligheten söker en väg att komma upp till vår levnadsstandard. Vad det sen betyder i form av nedskräpning och energianvändning när den dagen kommer, ja till det behövs det ingen rymdforskare för att förstå.
Kanske det ändå ligger något i Bibelns förkunnelser: och tider skola komma när de fattiga skola bli rika och de rika skola hamna i fattigdom.
Kom rätt långt ifrån vindkraft och möllor när tankarna fick fritt spelrum en dag som denna när den vita snön lyser upp den gråa decemberdagen. Men visst ryms dessa rader också i en blogg som inte alltför ofta uppdateras. Vi går återigen emot en ny jul, och det gamla året som många år innan dess, förpassas till minnenas arkiv.
Önskar alla mina följare en God Jul och Ett Gott Nytt År 2020.
Början på denna vindkraftsföljetong hittar ni om ni klickar på följande länk!
trillingfarfar 