februari 2023 – trillingfarfar

Äntligen vinter, men visst hade det fått vara åtskilliga minusgrader innan snön kom. Nu är alla diken vattenfyllda, så det gäller att se var man går för att inte bli blöt!

Trillingfarfar har fört en tynande tillvaro en längre tid nu, så det är att hoppas att bloggaren blir sig själv igen! Anja Kontor säger det så fint!

”Ibland ändrar sig livet och tar en annan riktning! Det ofattbara händer, och marken kring den trygga vardagen rycks undan, och plötsligt är det självklara inte självklart längre!”

Paus i hjärnkontoret, hårdskivan slirar och stånkar, och självaste bloggaren luktar gammal gubbe, när minneskapaciteten tycks bli allt mer reducerad! Och inga externa minnen finns att fås till Trillingfarfars hårt ansträngda hjärna. Därför lägger jag upp bilderna först! För att få både text, datum, samt rätt årtal, samt var och när jag tagit mina foton att överensstämma med alla bilder i mina inlägg, krävs det med rätt mycket jobb innan jag känner mig redo att publicera mina inlägg! För den yngre generationen, uppväxta i datorernas tidevarv, hade det säkert gått som en dans. Men för en pensionerad rörmontör, utan någon som helst skolning inom varken IT eller ett bildbehandlingsprogram! Så tar det så oändligt mycket tid att hitta rätt tangent att trycka på i pekfingervalsen. Men det är väl bara att acceptera; Gammal man gör så gott han kan, men dansar fan så illa! Ibland känns allting så övermäktigt att jag vill ge upp! Och så infernaliskt irriterande, när man inte hittar det man just sparat, eller raderat i misstag. Men jag är en person som nästan aldrig ger upp, hur omöjligt det än verkar.

Så ifall ni undrar varför jag publicerar en blogg där bilderna kommer lite huller om buller, Viljan är stor men anden är svag! Min far hade för vana att säga, att man skall aldrig klandra ett halvfärdigt arbete. Så kära följare, detta blogginlägg är inte ens halvfärdigt! Att arbeta (blogga) in mer än ett halvt års frånvaro ifrån min blogg tar tid. Och just nu finns viktigare saker att prioritera, samt att ta itu med!

Måste bara avsluta detta inlägg om jag någonsin skall komma igång med mitt vanliga bloggskrivande! Min avsikt var att låta mina foton berätta med både text och datum, vad som sysselsatt mig under det halvår som mitt bloggskrivande legat nere för räkning, för att tala i boxningstermer! Men jag kom ganska snabbt underfund med att det digra antalet foton, som som jag fotograferat med min digitala kamera under perioden nittonde september 2022- till dags dato skulle bli mig övermäktigt.

Och för att inte även detta, lite ”råddiga blogginlägg”, skall hindra mig att gå vidare i mitt bloggskrivande, så låter jag inlägget vara lika råddigt som det är för att kunna återgå till realtid!

Det börjar säkert vara dags att släppa all den frustration, samt den uppgivenhet jag känt, ända sedan den dagen då elpriset rakade i höjden! Men det är inte så enkelt att gå ifrån hundra till noll, när hjärnan gasar på av bara den!

Men visst kändes det väldigt oroande att det lilla sparkapital, eller den buffert, man lyckats spara ihop under ett helt arbetsliv, var på väg att tas ifrån en!

Med andra ord, det lilla kapital man själv trodde sig ha möjlighet att använda till oförutsedda utgifter och för att sätta en liten guldkant på tillvaron! Nu såg jag vår lilla buffert vara på väg att försvinna i de hutlösa elpriser, som varken jag eller någon annan kunnat förutspå! Rädslan för att förlora både hus och hem, samt allt det man kämpat för ett helt arbetsliv, höll på att knäcka mig totalt. Pengar sägs inte göra människan lycklig, men det är nog en sanning med en viss modifikation! Men för oss pensionärer, vars minimala pension, redan innan innan chockhöjningen av elpriset! Och när elpriset chockhöjdes över natt, och vårt eget tidsbundna två-åriga elavtal sades upp, då var goda råd dyra! Hela världsmarknaden tycktes fått fnatt och verkade ha av drabbats av en stressartad panik, när de såg att dess redan överfyllda skatter och rikedomar såg ut att naggas i kanterna!

För att klara ekonomin och våran buffert var det bara att spotta i nävarna och inte låta hoppet försvinna all världens väg. Att börja tänka i andra banor samt gräva djupt i barndomsminnenas arkiv Och kanske där hitta några tröstens ord, de några kloka ord som min, för länge sedan hädangångne far gav mig som min enda vägkost på väg in i livet! Hä vaal aldär bra om int a föstaar ti vara fönöuud. Det blir aldrig bra om man inte förstår att vara förnöjd!

Så kanske det ändå inte var så underligt att även jag, drabbades av denna stressrelaterade panik, när vår ytterst lilla buffert vi tillsammans sparat ihop, för att kunna njuta av livet som pensionärer såg ut att försvinna all världen väg.

De osagda, men ändå tydliga levnadsråd, som vi som barn fick av våra föräldrar, är den rikaste skatt ett barn kan få av sina föräldrar. Mina föräldrar hade förstånd att låta mig som barn själv pröva mina egna vingar. Det lärde mig förstå, att det är jag som måste stå för konsekvenserna av mina egna beslut och mitt eget eget handlande! Dessa råd skulle senare i livet skull skänka mig tröst och råd på min egen färd ut i livet! Men det är lättare sagt än gjort, att orka hålla humöret uppe och vara snäll och förstående när livet känns orättvist, eller när någon man litat på svikit ett givet löfte!

Efter oändligt långa och mörka nätter, med dystra tankar och en uppgivenhet, när att allt mitt eget arbete jag lagt på att vårda vårt hus och hem nu såg ut att ha varit förgäves. Allt det jag kämpat för, och det jag jag så varit så stolt över att ha åstadkommit genom mina egna händers verk! Desto mer förbannad blev jag! Det som började med en uppgivenhet och gråt, har förändrats till ilska och en sådan bestämdhet som inte ens berg kan rubba. Avslutar med detta bibelcitat i från böckernas bok. bibeln! Den som icke sår, han skall ej heller skörda. Bibeln är en kunskapskälla, och ett uppslagsverk där man kan hitta svar och råd på det man söker! Den är full av visdomsord, i form av liknelser formulerade som ordspråk! !

Herren förgäter ej, han blott prövar. sade bondens Paavos hustru till sin man när skörden frusit för andra året i följd.

Nu får det vara nog med prövningar, nu drar jag streck för detta inlägg!

Denna bild är tagen av min egen viltkamera, när jag försöker hitta rätt kameraposition så att det mindre viltet skall kunna fångas på bild, när de passerar kameran!