Detta år så samlades familjerna Forsén hos Kristian och Jenny i deras mysiga hem högt upp i en backsluttning, ett hem som just denna dag andades jul lite mera än vanligt. Och med det menar jag att ett ovanligt stort snöfall hade parkerat utanför deras hus mest hela da´n. Det kom nästan en halvmeter med snö denna dag i Solf med omnejd, ett fenomen som meteorologerna kallar för ”snökanon” Nåja enbart ”Forsénare” var det inte som var och firade jul hos Kristian och Jenny. Jennys föräldrar var också och firade julen tillsammans med oss, och de fick då ensamma representera det Holmlundska släktet.
Snön fullkomligt vräkte ner denna dag och gav en riktigt mysig inramning julaftonen till ära! En riktigt gammaldagsvinter med kyla och snö för en gångs skull!Vi var ute i god tid och hann med att porträttera Kristian och Jenny och deras stora gossar! Ifrån vänster sett så står Ludvig Noah och Eddie framför Kristian och Jenny!. Den fina granen som de står bredvid har Jennys pappa Elof skaffat fram! Elof är en naturmänniska ända ut i fingertopparna som vet var han skall hitta sina granar! Jag gick visst händelserna i förväg med paketutdelningen, men huvudsaken att texten följer kvällens händelser någorlunda.Gunvor skymtar bakom Jenny och följer med när Jultomten delar ut paket till ivriga små barn. Eddie sitter med timglaset och ser till att ingen fuskar i det smått kluriga spel som de spelar.
Och Noah håller på att fylla spelbrickan med olika figurer som skall passas in i spelplanen innan sanden i timglaset runnit ner!
Jag gick visst händelserna i förväg med paketutdelningen, men huvudsaken att texten följer kvällens lopp någorlunda. I väntan Micke och Tove samt deras Alva och Elliot så spelade gossarna ett spel som de fick förra julen! Det fick vara högst fyra personer som kunde delta i spelet, så ibland var det Kristian, och ibland Jenny, som var den fjärde parten i spelet! När Micke och hans gäng kom så räckte det inte länge innan alla hade samlats i Noahs rum för att spela dataspel!
Det var ivriga och fnittriga gossar och flickor som turades om att styra de olika figurer som framträdde på rutan i en hiskelig fart. Inte något för en gammal stofil som jag, alldeles för långsam i både tankar och fingerfärdighet för denna sort av spel. Men barnen trivdes och tiden bara flög iväg.
Farmor fick förstås vara med på ett litet hörn, där Ludvig hade hittat en ledig famn, när våningssängen var till bredden fylld av såväl ungt, som lite äldre folk! Det går inte att ta miste på glädjen som formligen sprutar fram ur deras ögon, när de följer figurerna på skärmen. Lilla Elliot trycker lite var som helst på joysticken, och Alva och Noah skrattar åt hans försök att förstå spelets regler!
Och så kom då äntligen jultomten, som visade sig var en julgumma denna gång. Lite problem med skägget hade denna julgumma och gossarna var nog en aning skeptiska till om det nu verkligen var den riktiga tomten. Men så vet de nog troligen ändå att den riktig tomten finns blott i sagornas värld. Men visst känner de ändå en viss spännig varje julafton inför tomtens besök! Elliot lyssnade förstås på vad gossarna pratade om, och när tomtemor gått, så kom han till mig och sa; Det där var nog inte riktiga tomten, det var ju grannen.
Men mitt ibland massor av presentpapper sitter Elliot nog, och är säkert nöjd med vad tomten hade med sig i paketen.
Det gäller att hålla reda på vad, och till vem, paketen var tänkta när ivern att öppna alla paket är över. Men innan alla papper var bortplockade, så var ordningen återställd och julklapparna hade alla fått sina rätta ägare. En som också ville ha paket, eller egentligen så gav han kanske bort sig själv var frassen Tigris som hade krupit in i en papperskasse, som Noah kom skrattande och bar på!
Något jag inte fotograferade denna kväll var all den goda mat och dryck som vi fick sätta oss ner och ta del av. Däremot så tog jag ett foto av den utsökta dukningen, innan någon mat eller dryck hade kommit på bordet. Men kan bara tillägga att alla var nog säkert både mätta och nöjda när vi avrundade denna kväll med att gå ut, för att se på när barnen körde nerför backen, i sina miniskidor och snowboards! Som tomten så snällt hade kommit med.
En alltigenom lyckad kväll var till ända. Och hemfärden gick utan några missöden, den myckna snön till trots! Fyller kanske på med någon bild eller textrad, men nu börjar juldagen vara till ända, så jag skjuter in tangentbordet under skrivbordet för denna gång. Alla ni som hittat hit önskar jag en god fortsättning på julhelgen och det kommande nya året! Håu Håu Håu!
Lägger till några bilder på tomtens släde som just hittat ut ur snickarboden. Elliot och Alva kom med en önska om en ren till nästa år, men se där går nog gränsen för vad denna snickare klarar av!
Panik i Vindkraftsverksta´n Ja, eller vad skall man kalla denna panikartade etablering av vindkraften överallt på vår landsbygd. Det tycks inte finnas någon tid att tänka efter vad som håller på att ske.
Finlands gröna guld håller på att bli industriområden utan like, industriområden där våra skogar korsas av gigantiska vägar hur som helst. Ingen hänsyn tas till hur skogen spjälkas in i minsta beståndsdel. Vindkraftverksområde, på område, ritas in i vår landskapsplan och förverkligas innan någon ens hinner säga amen i kyrkan.
För hela denna vindkraftsindustri präglas av ett väldigt hemlighetsmakeri och ett hyss,hyss! Varför måste Kronoby t.ex. ha två möten samma dag när vindkraften diskuterades?
Det första enbart för rågrannarna till församlingen och kommunen! Det andra enbart var för allmänheten! Ja det kan knappast sägas tydligare, den vanliga medborgaren skall snällt tiga och foga sig i tagna beslut! De som fattar dessa beslut, ja de får knappast något omak av dessa stolpar med deras vingspann som höjer sig 300 meter ovanför marken! Men vi som valt att bygga våra hus i hopp om en lugn och fridfull miljö att bo i, vi får snällt se på hur våra hus rasar i värde, om de ens går att sälja! Att vi dessutom måste leva med detta eviga brummande i våra knutar tjugofyra timmar i dygnet, årets alla dagar, är ju bara för jävligt! Det stärker nog knappast tilltron till våra makthavare, som helt tycks skita i den vanliga medborgaren. Vem de sen tänkt att skall betala skatt till kommun och stat när befolkningen tvingats flytta på grund av alla de olägenheter som denna industri medför? Det vete katten! Jag hoppas att ni som bor i Kronoby och Terjärv, vet vad ni kommer att ha på er bakgård, om ni faller till föga för dessa löften som vindkraftsbolagen erbjuder.
I Purmo har de organiserat sig för att få stopp på denna vansinniga industri som nu skall trumfas igenom till varje pris. Där tycks ändå makthavarna köra igenom projektet, trots stora protester ifrån dem som berörs! Den delegation ifrån Purmo fullmäktige som var på besök till Kalax vindkraftspark kan man säga gjorde bort sig totalt i medierna. Eller så har Purmoborna diskmaskiner som överröstar bullret ifrån möllorna! I alla fall så uttryckte sig en fullmäktigemedlem, när ljudet ifrån möllorna diskuterades!
Här i Närpes är det redan försent! 144 stycken vindkraftverk är planerade och så gott som godkända för byggnation! Så går det tyvärr när ingen får veta något innan timmen är slagen och besluten är fattade över den vanliga människans huvud.
Här ovanför så syns de områden i rött som är planerade att förverkligas, enligt år 2050 landskapsplan, som berör både Övermark och Pörtom. Jag har försökt åskådliggöra de vindkraftsområden som redan är byggda med blå färg, så ni tydligt kan se att det finns ingen plats i hela Närpes, som inte blir fullbelagda med vindkraftverk, när alla 144 stycken är på plats!
Här nedanför ser ni mera exakt de områden som redan är färdigbyggda eller under byggnation!
När Hedets vindkraftverk i Övermark planerades, fanns inte några hus inritade på den karta som först var till påseende. Och vi var många som blev tagna på sängen och trodde på de experter och vindkraftsförespråkare som sa att vi inte skulle höra ens en susning av vindkraftverken när de är igång! Men tji fick vi och nu står vi här med Svarte Petter på hand, och ljudet vi får stå ut med är långt mera en kakafoni av bullrande, svischande vingar tjugofyra timmar i dygnet.
Och namnet HEDETS vindkraftspark var så missvisande det bara kunde bli. Inte ett vindkraftverk byggdes på Hedet, alla kom att byggas betydligt närmare våra bosättningar! Vi och flera andra har endast 1,5 km till närmaste vindkraftsverk, så jag vet åtminstone vad jag pratar om, när det gäller buller och olägenheter med dessa ”möllor”!
Bullermätningarna som gjordes var också ett eget kapitel för sig! Först hade de mikrofonen placerad på en lada långt ute på en åker och ett lite större instrument ännu lite längre bort. Sedan så flyttades den större stationen och även den ”mikrofon” det stora runda som syns på laduväggen. Men någon dag senare så var det endast en liten mikrofon på ett stativ ca: 2,5 meter upp i luften som mätte ljudnivån! Den var också placerad betydligt närmare skogen, så bruset ifrån möllorna inte kunde upptas så bra ifrån vindkraftverken. Man kan gott fråga sig varför mätpunkten flyttades, samt hur sanningsenliga dessa mätningar var, när vindkraftsbolagen kan styra i vilken riktning möllorna står i förhållande till vindriktningen! Dessutom går de att bromsa med hjälp av en mobil fjärrstyrning som vindkraftsbolagen förfogar över! Själv har jag noterat att det är väldigt stor skillnad på hur bullret upplevs, när vingarna är i en viss riktning i förhållande till vårt hus! Dessutom, när dessa mätningar utfördes, så var det för det mesta nordliga vindar som rådde. Och när vinden ligger på ifrån norr, så har vi möllorna på södra sidan av all bosättning som berörs av detta buller!
Denna lilla mikrofon ersatte den stora utrustning som finns på de föregående bilderna!
Det är i planeringsskedet som ni medborgare där norröver skall vara vakna och se till att detta vanvett stoppas. Att läsa sig till, och få en uppfattning över var exakt dessa planerade vindkraftverk kommer att placeras. kräver ett engagemang som inte alla orkar med. Går man in på Österbottens landskapsplan för år 2050, är kartorna i ett sådant format, att jag inte kunde öppna dem utan hjälp! Jag kallar det för medvetet hemlighetsmakeri som absolut inte borde få förekomma! Fick till och med hjälpa dem i Purmo som organiserat sig i sin kamp mot dessa vindkraftsbolag som helt vill ruinera landsbygden med sina möllor. Vill ni gå in och titta på en långt bättre karta än vad folk i allmänhet kan se så klickar ni in er på följande adress: https://ostrobothnia.maps.arcgis.com/home/item.html?id=18a18405f574443da7e54237be6280b1&fbclid=IwAR0rp4nTmT9G3xMwossqUaGBcp3u8cwkoMz32bR4St–jeNd0FDpdHqKyMM
Sedan är det bara att klicka sig vidare genom att öppna Map Wiewer då får ni en karta över Österbottens landskapsplan för år 2050.
Där går det att zooma in upp till 500 gånger, och där finns då de vindkraftsområden som kommer med i år 2050 landsskapsplan. Utan att känna till denna adress så får man förlita sig till de otydliga kartor som finns på våra dagstidningars sidor. Eller så går man in på Österbottens landsskapsplan för år 2050, men då finns kartorna endast i något som kallas för shape-filer, Filer som väldigt få av oss kan öppna utan att vara någon form av dataexpert! Eller utan att köpa något program där de går att öppna! Detta hemlighetsmakeri gör mig galen när jag försöker skaffa mig information om något som borde vara en självklarhet för allmänheten att ta del av! Innan landskapsplanen vunnit laga kraft! För år 2040 var kartorna i en sådan form att man klart kunde se var vindkraftsparkerna var inritade. Men då hade de redan klubbats igenom och godkänts! Förstås! Nu när jag sett planen för år 2050, blir man nästan mörkrädd, när man tänker på vilka naturvärden som är planerade att förstöras för den snöda vinningens skull!
Området Brändskogen i Övermark, Pörtom i söder går så långt söderut att om de värsta farhågorna besannas så kommer närmaste vindkraftverk tangera Risnästräskparkeringen. Hela Risnäsmossen är ett Naturaområde som frivilligt fredats av skogsägarna! Att någon ens kan tänka sig att bygga en vindkraftspark i dess omedelbara närhet, visar på en total avsaknad av respekt för en unik natur i våra nejder!
Dessutom ligger det andra området, öster om riksåttan, intill Högåsens fritidsanläggning och går igenom ett grundvattenområde, därifrån Övermark tar sitt dricksvatten. Det tycks inte finnas någon hejd på fräckheten när vindkraften nu skall drivas igenom till vilket pris som helst! Till och med församlingen har sålt sin själ till vindkraften.
Det är som när Moses var upp i bergen för att ta emot de tio budorden, så bad folket Aron att göra en Gud de kunde tillbe. Aron tog då folkets smycken och göt en kalv av guld, för folket att tillbe! Därefter offrade man till kalven och dansade till dess ära. Men jag tänker inte ställa upp till någon dans, vindkraften till ära. Men nog en krigsdans om de nu skulle hjälpa!
Hoppas faktiskt att någon nutida Moses kommer ner ifrån berget och bränner upp denna guldkalv och mal dem till stoft! En kommunernas, och församlingens guldkalv, som denna vindkraftsindustri nu blivit! Lars Forsén Övermark
Det har varit en härlig avslutning på Novembermånad. Så här vackert var det den 8:de november när Gunilla och jag vandrade runt träsket, Ronja var ju förstås med som alltid. Det kom ett regn några dagar senare och blötte upp bilskogsvägarna riktigt ordentligt. Vargarna som har varit svåra att lokalisera den senaste tiden med hjälp av spårobservationer, kunde nu noteras när deras spår kunde skönjas i leran! Så när det värsta regnet dragit bort, hittade jag dessa spår av tre stycken vargar som gått flera kilometer längs med bilskogsvägen, för att sedan vika av ner mot oss in i skogen, där det var omöjligt att följa deras fortsatta väg ner mot byn!Datumet var den elfte november 2021. Följande vargobservation var den 16 november på en annan viltkamera, bara ca: 0,9 kilometer ifrån oss. Och till närmaste gård var det ca: 0,4 km, vargarna tycks bli bara fräckare för varje år som går, alldeles nu när den gröna maffian har tagit makten av landsbygdens befolkning. Men ett gammalt talesätt som jag hörde pratas om i min ungdom, kommer nog i slutändan bli bekräftat. Och det löd enligt följande: Det är nog bonden som skiter sist.
Och så var det när Finland låg i krig med vårt östra grannland, då ville nog stadsbon köpa både bröd, kött och mjölk av bonden. Redan denna världsomfattande pandemi, som just nu pågår, borde ju fått även den dummaste att inse, att om våra gränser stängs, så behöver vi mat och kött på bordet, odlat i vårt eget land. Och när kölden knäpper i knutarna, och strömmen stängs av, är det den som har en vedeldad spis, samt ved att elda med, som sitter längst på tronen. Närheten till en öppen källa, eller ännu bättre, en egen brunn på gården, är ytterligare en garanti för en fortsatt överlevnad på vår jord. Att de så kallade gröna påstår sig vara naturvänner, och stå för gröna värden har nog kommit på skam för länge sedan. Men de enda som inte insett det är de gröna själva som lever i fablernas värld, där människan förväntas att leva i samexistens med både vargar och andra rovdjur. Årtusenden av erfarenhet, av vargen som ett oberäkneligt rovdjur, kommer nog aldrig att ändras bara för att några balkongodlare tror sig få människan att acceptera vargen som sin närmaste granne!
En lite mera sällsynt gäst hade fastnat på viltkameran den 23.11 2021. Järven var på besök vid några åkrar som ligger långt inne i skogen, Hömossen kallas åkrarna för. Och det var på en jägares viltkamera som händelsen hade dokumenterats.
Den fjortonde november var det farsdag, och Kristian och hans gäng ville till Risnästräsket bara för att komma ut i naturen en stund. Det hade hunnit bildas en tunn isskorpa på träsket, så det var med en viss bävan jag lät Ronja springa fritt.
Solen höll på att gå ner innan vi var framme vid träsket, men det fick träsket, samt omgivningen däromkring att se lite trolsk ut. Ronja höll sig turligt nog bort ifrån den förrädiska isen, vilken troligen ändå hade hållit för den lättviktare som hon ändå är. Men lugnast var det när hon följde med oss på vår färd runt träsket, längs med upptrampade stigar som vi så väl kände till.
Friska pojkar med mycket spring i benen klättrade i de små dvärgtallar som växer runt det anrika träsket.
Och när solen försvunnit bakom horisonten steg gubben i månen fram och ledsagade oss tillbaka till våra bilar.
Två veckor senare,den 29 november såg det ut så här på träsket. Nu höll isen garanterat för Ronja, men hon valde ändå att hålla sig nära strandkanten. När även jag valde att ta det säkra för det osäkra, och undvek att gå ut på isen!
Gunillas Årligen återkommande pepparkakshus hade nu fått belysning och blev färdigt lagom tills dess att våra barnbarn skulle komma och fira lillajul hos fammo och faffa!
I väntan på lillajultomten så åt vi Fammo Gunillas goda köttfärslimpa, lagad på malet kalkonkött, blandat med en aning malet nötkött, samt bacon på toppen. Till kaffet blev det sen en jättestor tårta som fammo bakat, och någon örfil som jag knycklat till! Tårtan var både gluten och laktosfri, vilket örfilarna absolut inte var! Alva och Micke har lite svårt med både gluten och laktosprodukter, så då var det bäst att inte locka till sig några extra magknip den kvällen, därav den laktosfria tårtan! Trots att pojkarna inte längre tror på någon riktig tomte, så var nog ändå alla fem barnen väldigt spända på om någon skulle komma och äta upp den gröt som de hade lagt ut till tomten. Och om han skulle se deras önskelistor, som var lagda bredvid gröten på vår trappa. Och det var den äldsta ”tomten” som fick se till att både gröten och önskelistorna försvann. ”Tomten” hade lagt varsin julkalender i säcken samt några kluriga pyssel att fördriva tiden med, inför den stundande ”riktiga” julen!
Det får räcka för denna gång, just nu så upplever vi något så ovanligt som en riktig gammaldagsvinter där temperaturen visar på minus 22,7 i skrivande stund och marken är snöbeklädd, även om vi sett att det skulle ha kommit lite mera av den vita varan.
Inflikar ett experiment som jag just lagt in i kylskåpet för att svalna. Koivuhalkokakku (björkvedshalva), kallas denna rulltårta vars fyllning är gjord av äppelsylt och färskost (philadelphia naturell) med några teskedar citronsaft. Garneringen gjord av 250 gram vitchoklad, samt två matskedar av samma färskost och på toppen lite mörkchoklad. Färskosten hindrar att garneringen spricker när vitchokladen stelnat. Ha det gott i den härliga kylan som nu råder! Knarret ifrån skorna i den torra snön påminner om barndomens jular, det bådar gott inför kommande dagar!
trillingfarfar 