Jag har så svårt att finna ord, det som förr var så enkelt. Det bara smattrade till på tangentbordets olika tangenter. Och bostäverna blev ord, och orden blev berättelser om jakt och trevliga stunder i livet. Nu förmörkas sinnet av allt som sker i vår galna värld. Glädjen har så svårt att hitta vägen till de tangenter som borde bejaka livet och framtidstron. Jag har allt oftare besökt Terjärv denna sommar och suttit i min ensamhet och tittat ut över barndomsåns solbelysta glittrande vågor.
Tacksam över vad livet gett och vad min hembygd betytt, och fortfarande betyder på ålderns höst.
Ibland har vemodet tagit över, när jag suttit där i min ensamhet och tänkt på alla nära och kära som inte längre finns ibland oss. Det finns så många frågor jag aldrig får svar på, frågor jag aldrig ställt, när det ännu fanns någon att fråga! Men långt, långt bak inne i minnenas arkiv, finns en tacksamhet över den sanna barnatron, som jag fått i arvedel genom mina föräldrar och mina förfäders genbank. Min barnatro har gjort mig förvissad om det finns en högre makt som vakar över oss på vår jord.
Så därför är denna stund här vid mitt tangentbord, stilla lyssnande till lugna toner, ett sätt att tackla min ångest inför en oviss framtid för vår värld som just nu står i brand! En ångest som härrör sig ifrån den negativa stress som fortfarande gör sig påmind! En stress som satt så mycket större spår i mitt liv än vad jag någonsin kunde ana! En stress som ibland har en tendens att gå över i bitterhet mot allt och alla, och som jag har så svårt att tackla.
Naturen är inte heller längre det helande andningshål som det en gång varit där jag kunde ladda batterierna, efter olika prövningar här i livet! Vargens härjningar i våra marker har blivit ett orosmoment som aldrig förr, och ingenstans tycks det finnas en lugn plats att sitta ner och njuta av naturens allehanda ljud. Det vidriga malandet ifrån vindkraftverkens svepande vingar, når mina öron vart jag än vänder mig! Det tycks inte finnas någon hejd på denna industri som så totalt förstört levnadsvillkoren för oss som vill vandra omkring i vår skapares underbara trädgård!
Jag vill så gärna vara naturens och de vilda djurens röst här på denna jord! Men mina insändare klingar för det mesta för döva öron, och allting har redan sagts som bör sägas om människans totala nonchalans mot naturen, när människan så hänsynslöst våldför sig på moder jord och allt vad där hör till!
Världen är vilsen och det är jag med sjungs det i en sång. Och visst är världen både galen och vilsen just nu. Våra världsledare, runt om i hela världen tycks helt ha tappat fattningen, krigen rasar överallt. Egentligen så är det ju fel att att rena rama folkmord och terrorism får kallas krig, när sjukhus och skolor urskiljningslöst sönderbombas. Samt det faktum att hela samhällen slås ut med moderna vapen! Fjärrstyrda drönare med klusterbomber, åstadkommer oerhörda lidanden för civilbefolkningen, där förövaren sitter i en bombsäker bunker, långt ifrån händelsernas centrum!
Bränder och översvämningar avlöser varandra stup i kvarten, och ändå så tycks ingen se vart vi är på väg! De som borde ha makten och resurserna att stoppa detta inferno av krig och förödelse, har valt att sälja sin själ åt djävulen! Denna skara av profithungriga makthavare världen över, styr världen med lögner och skräckscenarier, medan de helt förnekar moder jords evolutionsrytm, samt den klimatvariation som pågått i miljontals år.
Och dansen runt guldkalven, den bara intensifieras och utarmar vår jord i en allt snabbare takt! Ingen av våra makthavare tycks längre bekymra sig om morgondagen! Det är bara här och nu som gäller, maktbalansen mellan rik och fattig växer sig allt mer.
När vedergällningens dag är inne finns tyvärr ingen återvändo! Och i och med att människan alltmer överlåtit åt den articifiella intelligensen att ta över, så har nedräkningen redan kommit långt på väg, när det gäller människans möjligheter att själv bestämma över sitt liv. Det som i min ungdom var science fiction, och som vi smått smålog åt! Det har idag helt spårat ur, och ser ut att bli långt värre än vi någonsin kunnat förutspå! Ett självskapat ”Harmageddon” ligger på lur i vassen! Till och med forskarna häpnar, samt är oroade över den utveckling som den articifiella intelligensen åstadkommit på några få decennier!
Alla som finns med på någon, eller några av de sociala plattformer som finns, Facebook, Tvitter, Instagram, you name it, har säkert noterat att så fort vi har sökt på någon sak, eller plats! Så vips är vårt surfande på nätet fullt av lockande annonser över resor eller prylar, som vi några sekunder innan sökt på. Eller en gilla markering på någons flöde leder ofelbart till att din gillamarkering noteras hos (storebror ser dig)! Och vår ”storebror” är den som i dagligt tal förkortas med bokstäverna AI! Articifiell intelligens skapad av människan, bestående av flera kvantdatorer som genom otaliga upprepningar och outtröttliga försök, till slut överträffat t.o.m världens bästa schackspelare!
Facebooks algoritmer och alla andra sociala plattformer, styr våra liv obemärkt genom att ständigt pocka på vår uppmärksamhet. Utan att vi själva märker, eller medger det, så blir vi omedvetet reklampelare för all sort nonsens och produkter som finns att köpas. Vill ju inte måla fan på väggen eller skrämma våra barn och barnbarn, eller kommande generationer, men vill vi fortsätta vårt liv här på jorden, så finns det bara en väg att gå. Och det är back to basic! Vi måste helt enkelt ta ett steg, eller flera bakåt och se oss omkring i naturen. Vi bör fatta tag i både hammare och såg, lära oss att nöja oss med handskrivna brev och njuta av en en mera rofylld vardag. Samla våra nära och kära omkring oss, och träffas i en riktig värld, face to face, och släcka både skärmar och mobiler. Våra ungdomar behöver en framtidstro där skapandets kraft ger en mening åt tillvaron!
Det jag nu skriver här vid mitt tangentbord, finns inte kvar någonstans om några år. Men de papyrusrullar och klippmålningar som gjordes för tusentals år sedan, de kan tydas än idag. Så jag uppmanar dig AI, slut dig i ditt skal, vår värld skulle vara så mycket bättre utan dig och alla dina algoritmer och exekveringar! Make Peace Not War!
I vårt eget land så råder det också ett kaos av sällan skådat slag. All partipolitik är enligt min mening enbart av ondo. Inte är alla i ett parti främlingsfientliga, bara för att några uttalat sig klumpigt på de sociala plattformer som finns. Alla har vi väl våra lik i garderoben om vi skulle börja synas i sömmarna! Det sägs att även en blind höna hittar ett frö ibland, och så är det ju också i politiken, om vi skulle släppa fram de politiker som faktiskt vill förändra till en mer rättvis värd.
Men majoriteten styr och ställer, och den som inte anammar partikamraternas linje, blir helt enkelt utfryst ifrån gemenskapen. Vi som röstat och hoppats och trott på vår kandidat eller vårt parti! Vi mister ju allt förtroende för de förtroendvalda när givna vallöften bryts, så fort valet är över.
Så att jag nu suttit här en tid och ”förbättrat” världen på mitt sätt, är ju knappast någon humörhöjande läsning, men här får jag åtminstone säga sanningen som jag ser den. Musiken i bakgrunden har en lugnande effekt på hjärta och blodtryck, trots allt. Så Gustav Frödings dikt får bli mina avskedsord denna gång. Även jag undrar lite likt Gustav Fröding: Erk du, Maja du, vart är vår värld på väg?
En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
”En täppa med bönor och kål och spenat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha’t!
En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill
”Och kaffe och socker och sovel till mat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha’t!
En ko ska vi driva i bet på vår äng!
”Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha’t!
Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta’t
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten, och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta’t?
trillingfarfar 